Jahapp nu klockan 00.30 en söndagskväll nyss hemkommen från örebro sitter jag här och känner att jag vill skriva något. Alltså jag har haft ett antal sådana kvällar innan och de kommer med jämna mellanrum. Sådana kvällar när jag typ saknar gymnastiken så det gör ont. Varför kunde det bara inte va som innan? Jag vill inte va stilla, jag vill inte vara där jag är nu jag vill vara bättre än vad jag var då. Jag vill bara springa fram till trampetten, trycka ner tumblinggolvet, landa perfekta volter. Moget, så känner jag, moget. Men jag ska intre tycka synd om mig själv, det blir verkligen inte bättre då men fan alltså ibland så bara vill man så mycket och när man fantiserar för mycket blir det bara jobbigt ibland. Nä jag är bara ledsen och whinig för att jag är trött och har ont i huvet så nu ska jag sova. Förlåt för ännu ett deppigt inlägg men det är bara när jag är deppig jag har tid att skriva för annars har jag alltid fullt upp med att ha roligt och tyvärr är inte det här med att blogga superkul längre, mer ett sätt att rensa tankar på, trots att ungefär 100000000 tankar och planer inte skrivs här. Är faktiskt redan mindre deppig så nu borde det ju va ännu mera dags att sluta skriva. Sov så gott! MVH mig själv