det var en gång en stor prickig hund som vandrade på en ödlsig väg klockan tio en lördagskväll. Hunden va ute och gick med en liten adhd unge och till en början hade de trevligt (förutom regnet och blåsten och mörkret) tills vovvsingen vägrade gå och ungen fick använda alla hennes adhd powers för att tvinga hunden vidare. PLÖTSLIGT förstår hon varför, banken där uppe drog i synapserna snabbare än vanligt och insåg att det var GRODINVASION, fett läskigt tänkte hon först men sen kom hon på sin kärlek till att försiktigt putta på grodorna tills de hoppa iväg (sjukt ball). Det gjorde hon med hunden konstant drog hemmåt. Plötsligt puttar hon på en stor fet jävla (nästan) en padda mitt på vägen och inser att den är död!!! Stackars lilla söta groda :( skuldk'nslorna kopplar till synapserna och de bestämmer sig för en begravning. Grodjäveln plockas upp och blommor plockas och vid en fint litet hål vid sidan läggs försiktigt grodan ner och täcks av blommor. Precis innan de grodianska präst signalerna ska sända paddsaken till groddammen HOPPAR DEN IVÄG. GRodjävlen flyttar sina feta ben och bara hoppar iväg. Paddsjten har spelat död under flera timmar sekuner (jag va fett ekkeftiv) och HOPPAS IVÄG, den jävlen. Min kärlek till grodor försvann, håller med alla nu. Grodor är precis som skåningar - otacksamma och hoppar jämt upp i folks ansikten när de är 8 bast. grodjävel